Nära vänskap med Indien
Sedan år 2000 har vi byggt en ny vänskap med vår systerkyrka i Indien, Hindustani Covenant Church (HCC). Under ett decennium har ett 25-tal personer från Finspång har besökt Indien från någon vecka till flera månader. Under samma tid har vi också haft besök av ett 15-tal gäster från Indien. De har gästat oss från någon dag till tre månader och många av dem har blivit våra vänner som vi kontinuerligt håller kontakt med.
Vår kontakt med Indien har blivit en vardaglig del av kyrkans liv och flera besök åt båda håll har skett.
Första gruppresan genomfördes 2005 av 9 medlemmar från församlingen. De besökte HCC.s projekt i Pune, Shulapur och och särskilt det samarbetsprojekt med stöd till pojkars skolgång som finns i Rampurwadi. Därefter har gruppresor anordnats 2014 och 2017 då HCC:s projekt har besökts.
Mellan dessa gruppresor har medlemmar ur församlingen på eget initiativ besökt våra vänner i Indien..
En resa under våren 2011 skedde i samarbete med Risinge LRF-avdelning (Lantbrukarnas riksförbund). Hösten 2012 var två av ungdomarna, Simon o Emma, i Indien under 3 månader och deltog i HCCs arbete. Varje vecka möter vi också flera vänner från Indien och Sri Lanka som har sitt arbete i Finspång och en gemenskap i vår kyrka.
I det utbyte med Indien och systerkyrkan HCC som församlingen finns med har vi sedan sommaren 2015 haft Swapnil Makasare i församlingen som ungdomsvolontär.
Den årliga insamling vi gör till Indien har bidragit till att bygga ett skolhem i Rampurwadi där ett 20-tal barn från mycket fattiga familjer fått möjlighet att bo för att kunna gå i skola. Vi har bidragit till det utvecklingsarbete som skett i ett stort antal byar runt Rampurwadi. Det handlar om att t ex samla grupper av kvinnor, grupper av ungdomar och grupper av bönder. Behoven har handlat om allt ifrån vattenförsörjning, trädplantering, getprojekt, och mikrolån till att ge kunskap om människors rättigheter och unika värde. Arbetet i Rampurwadi drivs av paret Mohanish och Sunita Keskar som besökte Finspång 2001 tillsammans med sin dotter och Mrs. Shelar, en kvinna från kvinnogruppen i Rampurwadi.
Vi har också bidragit till verksamheten vid ett litet sjukhus i byn Nannaj, en förort till staden Shulapur. Här I många byar i området bedriva också ett stort socialt utvecklingsarbete .
Sjukhuset besöktes 2005 av några från församlingen. Då leddes arbetet av Dr Urunkar. Hans fru Smita var rektor på HCCs skola i Shulapur och hon besökte Finspång 2009.
HCC arbetar också med katastrofhjälp vid t ex jordbävningar och översvämningar. Vi har bl a bidragit till Mohanish Keskars arbete med nödhjälp och återuppbyggnad vid översvämningarna i Kashmir (samtidigt som översvämningarna i Pakistan) 2010
En tradition som engagerar många Finspångsbor varje vår är ”Trädgårdsloppisen”. Här skänker Finspång av sina perenner och krukväxter för att finansiera de köksträdgårdar i Rampurwadi och Nannaj som ger ett bättre liv för familjer där.
Information från våra vänner
Hello all Church Congregation members, Greetings to everyone from Sunita, Mohanish and Rampurwadi Congregation
The rampurwadi boys home which we started with the help of Finspang has served about 168 students during this 17 years of their school academic years. The boys who studied here and are taking their education were mostly very deserving and deprived of education. The boys who come to the hostel are mostly from tribal families and from the various churches of HCC from the locations of Maharashtra. The parents of these boys are unable to give the school education as they have to migrate to some other place in search of job and in some cases they are not living together because of marital conflicts between them and as such it affects badly to their children. In this situation these boys got good opportunity to continue their education by staying in our hostel. They are getting good education and are spiritually built with Christian ethics. They get good quality food, entertainment, sports which is much needed for children when they grow up and apart from this some of the boys really flourished with some extra talents in sports, singing, drama and other social activities. This has also given boost to their lives as they grow up.
These boys are living in a very happy, healthy and free atmosphere which is very good when a child grows up. Some of the boys who completed their 10th grade 10 – 12 years back are now well settled with their families and children. Some of them have become instructors in technical institution, engineers, policemen, managers in shopping malls, working as security guards in companies, clerks in gov. sectors, good farmers. Some of them are continuing with family business or contributing as good farmers after getting a diploma from farming college.
During these years we have come across many different success stories and life changing which happened in the lives when they were studying at hostel and even after they finished their schooling. Some of the boys could not continue till 10th grade as they have to discontinue and drop out due to their family problems.
As I said about success stories from hostel boys there are many but now I am sharing 2 success stories with pictures.
Hej alla i församlingen
hälsningar till alla från Sunita, Mohanish och Rampurwadi Församling
Skolhemmet i Rampurwadi som vi startade med hjälp av Finspång har haft omkring 168 studenter under dessa 17 år som det funnits. Pojkarna som studerade här och fick sin utbildning, var mestadels mycket förtjänta av den men fick inte möjligheten att gå i skolan.
Pojkarna som kommer till pojkhemmet är oftast från stamfamiljer och från de olika kyrkorna inom HCC inom Maharashtra State. Föräldrarna till dessa pojkar kan inte ordna skolutbildningen, eftersom de måste flytta till andra platser för att få tillfälliga jobb. I vissa fall bor de inte tillsammans på grund av äktenskapliga konflikter och de påverkar på så vis sina barn negativt.
I den här situationen får de här pojkarna en bra möjlighet att fortsätta sin utbildning genom att bo i vårt skolhem. De får en bra utbildning och byggs upp andligt med kristen etik. De får god mat, underhållning och sport som är mycket välbehövligt för barn som växer upp.
Dessutom blomstrar några pojkar verkligen upp speciella talanger i sport, sång, drama och andra sociala aktiviteter. Detta har också gett dem extra styrka i livet när de växer upp.
Dessa pojkar lever i en mycket glad, hälsosam och fri atmosfär som är väldigt bra när ett barn växer upp. Några av pojkarna som fullföljde sin 10: e klass 10-12 år tillbaka har nu egna hem och familjer. De har blivit bland annat instruktörer inom teknisk institution, ingenjörer, poliser, chefer i köpcentrum, arbetar som säkerhetsvakter i företag, på kontor i statliga sektorer och som skickliga jordbrukare. Några av dem fortsätter med familjeföretag eller bidrar till utvecklingen av jordbruket efter att ha fått examen från jordbrukshögskolan.
Under dessa år har vi stött på många olika framgångssagor och livsförändringar som skedde när de studerade på skolhemmet och även efter avslutad skolgång. Några av pojkarna kunde inte fortsätta till 10: e klassen eftersom de måste avbryta studierna och flytta på grund av sina familjeproblem.
Angående framgångshistorier från skolhemspojkar finns det många, men nu delar jag 2 stycken med några bilder.
Abhishek Rajbhar was one of our student who came to the hostel when he was 7 years old. He is from Pune (Pimpri). But had lots of problem at home. His mother used to work as a maid servant. So the financial condition was very poor. Also because of the personal problems in the family his father left the family. And so his mother also tried to attempt suicide because of her depression. But because of the Pimpri Church she came to know about the boys hostel and she knew that she cannot afford her son’s fees for school, rest all of his education and can’t give him comfortable atmosphere.
So from Pune Abhishek came to our hostel when he was 7 years old and started his journey in the hostel with all our support, motivation and encouragement. But at start he had many health issues because he was very weak. But slowly, slowly his journey started in the hostel. He did very well growing up with his studies, was a very obedient having a background if Christian family.
Even he was so attached to the hostel and the atmosphere here that even he did not wanted to go home when he got his summer vacation.
Later, when he finally passed out his 10th standard he still wanted to stay in the hostel and do his further education. But we had to make him understand that its time to leave because now his mother needed him. From 7 years to 16 years old being a mature boy now, he now lives with his mother. He is completing his further education but also works in a shopping mall as a seller and helps his mother.
Abhishek Rajbhar var en av våra studenter som kom till skolhemmet när han var 7 år gammal. Han är från Pune (Pimpri), men hade mycket problem hemma. Hans mamma brukade arbeta som hemhjälp, så den finansiella situationen var väldigt dålig. På grund av de personliga problemen i familjen lämnade hans far familjen. Hans mamma försökte också begå självmord på grund av depression. Men tack vare Pimpri-kyrkan fick hon kännedom om skolhemmet. Hon visste att hon inte hade råd med sonens skolavgifter under resten av hans utbildning och inte heller kunde ge honom trygg uppväxtmiljö
Så Abhishek flyttade från Pune och kom till vårt pojkhem när han var 7 år och började sin livsresa i skolhemmet med allt vårt stöd, motivation och uppmuntran. Men i början hade han många hälsoproblem eftersom han var väldigt svag. Men sakta, sakta började hans resa i pojkhemmet. Han mognade och klarade sina studier mycket bra. Han var också mycket lydig eftersom han hade bakgrund i en kristen familj.
Han var så fäst vid pojkhemmet och atmosfären här, att han inte ens ville åka hem när han fick sommarlov.
Senare, när han slutligen gick ur 10: e klass, ville han fortfarande bo i skolhemmet och fortsätta sin vidareutbildning. Men vi var tvungna att få honom att förstå att det är dags att lämna oss, för nu behövde hans mamma honom. Från 7 år till 16 år blev han en mogen pojke som nu bor med sin mamma. Han genomför sin vidareutbildning men arbetar också i ett köpcentrum som säljare och hjälper sin mamma.
Boys Home at Savaragaon started academic year 2002 June. The reason to start the Boys Home was to help the poor deserving students who are deprived of education due to their economic & bad environment at home.
The first year we started the boys home with 16 boys from different churches of H.C.C. and the surrounding area in Rampurwadi & other villages. Many of the boys studied and passed out from our Hostel and today they are well to do in their lives.
Suresh Gaikwad is one of the students who was 10 years old when we brought him to the Hostel & was in 4th standard. His parents being very poor and has many siblings, 3 sisters & 3 brothers, and as such his parents could not afford him to go to school and wanted him to work in the fields as a labourer. Then we as care-taker or foster parents took his full responsibility and admitted him in the school and hostel to continue with further education.
Then he grew up with the boys, studied well with our motivation and encouragement, he really made good use of this opportunity he got.
He passed out from the school and with our hostel support studied 2 more years in the junior college. And at the same time he worked as volunteer with H.C.C. After that he worked very hard for the competitive police department exam which is conducted once in a year. He passed out performed very well in physical training and got a job as Policeman.
Today at the age of 28 he is married with two children and well settled in his life. He is always thankful to Finspang Church and the people from the congregation, without them it would not have been possible for him even to complete his schooling. And also today he is strong believer in Christ, being from a hindu tribal family. He is highly influenced by the word of Christ and the Christian ethics he experienced and adopted during his 9 to 10 years stay at our boys home.
Pojkhemmet eller skolhemmet i Savaragaon började läsåret i juni 2002. Anledningen till att pojkhemmet startade var att vi ville hjälpa de fattiga eleverna som förtjänar hjälp men som saknar utbildning på grund av fattigdom eller dålig hemmiljö.
Det första året började vi Skolhemmet med 16 pojkar från olika kyrkor från HCC och från området runt Rampurwadi och andra byar. Många av pojkarna studerade och flyttade sedan från vårt skolhem och det går bra för dem i livet.
Suresh Gaikwad är en av eleverna som var 10 år när vi tog hand om honom i skolhemmet. Han gick då i 4: e klass. Hans föräldrar var väldigt fattiga och han hade många syskon, tre systrar och 3 bröder. På grund av detta hade hans föräldrar inte råd att låta honom gå i skolan och ville att han skulle arbeta på fälten. Då tog vi hand om honom som vårdnadshavare eller fosterföräldrar, och lät honom gå i skolan och bo på skolhemmet för att kunna fortsätta sin utbildning.
Han växte upp med pojkarna, studerade bra med hjälp av vår motivation och uppmuntran, han utnyttjade verkligen den här möjligheten han fick.
Han gick ut från grundskolan och med skolhemmets stöd gick han 2 år på junior college(Gymnasiet). Samtidigt arbetade han som volontär hos HCC. Därefter arbetade han väldigt hårt för att klara den konkurrensutsatta polisexamen som genomförs en gång om året. Han gick ut med mycket bra resultat i ”fysisk träning” och fick jobb som polis.
Idag är han 28 år, gift och har två barn och har ett välordnat liv. Han är alltid tacksam till ”Finspång-Kyrkan” och medlemmarna i församlingen, utan dem hade det inte varit möjligt för honom att slutföra sin utbildning.
Han är stark i sin tro på Kristus, trots att han kommer från en hinduistisk stamfamilj. Han är starkt påverkad av Kristi ord och den kristna etik som han upplevde och tog till sig under sina 9 till 10 års vistelse i vårt pojkhem.
Greetings to you and to Finspang Congregation from all of us!! Hope you all are good and doing well. Writing this to let you all know about how your help has turned out to be a great support.
We have provided dry Rashon (which includes rice, pulses, spices, sugar, tea powder, oil etc..) to almost 75 families and tried our best to reach out to people in need. It was a great support in the time when people had no work or they were sick.
We conducted a 5 days program where we provided food to the children twice a day which included a proper diet ( dal, rice, vegetables, chapati, bread ).
We have provided required medicines, vitamin C tablets, sanitizers and masks.
Awareness programs were conducted regarding covid and vaccination.
Just want to let you know that the people were so thankful for receiving this help. There was a feeling of happiness and relief among them. They were blessing you all, which was so heart touching to experience.
Thanking you and the Finspang congregation on behalf of everyone. In difficult times like this, we feel cared and supported just because of you all.
Thank you so much. God Bless.